BLIR ALDRIG NÖJD

Att shoppa är kul.
Det kan gå till överdrift ibland.
Tror det har gjort det nu.
Köpte två par skor idag bara för att jag inte kunde bestämma mig.
Över tvåtusen kronor.
Check på den.
Jeans igår.
T-shirt igår.
Tröja häromdagen.
Shopping i Las Palmas.
Skor.
Kavaj.
Suck.
Stilla smärta med shopping är typiskt obra.

Att åka till morfars tomma lägenhet.
Sånär som helt utrensad.
Sitta på de gamla köksstolarna och läsa gamla vykort.
Titta på gamla bilder.
Då morfar var ung och frisk.
Fotografier i svart och vitt och grått på en glad sjöman.
En stolt sjöman.
En rundmössa i marinblått.
Den ska ligga och pryda kistan så fint.
Det kommer bli så fint så.

aaaaaaaaaahh.
panikar.
kramp i magen.
ångest.
hyperventilerar.
ånger.
nytt liv börjar nu.
blir det för jobbigt ska jag dränka mig själv i atlanten.

det är jobbigt att se sin morfar ligga och inte vilja leva.
ligger i sin säng dagarna i ända och kan inte röra på sig.
vill inte äta.
han sa att om han kunde ta sig till slussen skulle han dränka sig.
det är inte så kul att höra sånt.
gammal sjöman som han är sa han att jag skulle ta det försiktigt och inte klättra i riggen.
jo morfar, det ska jag nog göra säger jag då.
eller skriker. han hör knappt något längre.
att bli gammal skrämmer mig.

Ett gäng på tio personer som stinker vitlök.
Tapas innan utgång kanske inte är jordens hit egentligen.
Men vad bryr vi oss?

Att verkligen behöva jobba men inte kunna.
Distraherad av mina egna tankar som fullkomligt flyger runt.
Runtruntrunt precis som högersvängarna igår i bilen.
Kanske därför det bara flyger åt ett håll.
Har kommit in i en ond cirkel åt höger.
Hoppas vänstersvängarna går bättre i fortsättningen.
Så slipper hela världen bara snurra åt höger.

Hata är ett starkt ord.
Älska är ett ännu starkare.
Jag hatar men jag älskar samtidigt.
Övervinner kärleken hatet då?

Mår illa över mig själv.
Vidrigt.

Skriver texter om nätterna. 
Texter om allt.
Om kärlek.
Om hat.
Om ånger.
Om mig själv.
Om den mörka hösten.
Om misstag.
Om min gitarr.

Musik ska det bli. Musik som är jag men som inte passar mig.
Uppkurad i min säng med papper och penna.

Ibland känner jag mig som Spikey i Notting Hill.
Sådär flummig och helt uppe-i-det-blå.
Som inte vet när man ska säga vad.

Läser som besatt.
Läser vartenda ord.
Tittar länge på bilder.
Vet inte riktigt vad jag söker.
Men jag söker ord.
Ord som beskriver hur det är.