BLIR ALDRIG NÖJD

söders hjärta kan framkalla de konstigaste känslorna.
funderingar tankar minnen skratt gråt besvikelse kärlek hat.
allt.
tomhet, bara ett litet streck på himlen.

Har inte tränat på en vecka.
Kände mig större bara jag tänkte på det.
Och i måndags sov jag.
Typ hela arton timmar på ett dygn.
Det är inte normalt.
En försenad höstdepp antar jag.
Förskjuten en månad.
Den månaden jag var i värmen.

Fokusera nu.
Ekologi var det.

Jag klarade styrkan igår.
Fick nedsatt tjänstbarhet till D.
Det suger.
Jävla knähelvete.

Känner noll energi.
Orkar knappt gå till skolan.
Försover mig.
Sover på eftermiddagarna.
Gör ingenting.
Känner mig ensam.
Gör inte sånt jag borde göra.
Vart är solen?
Vart är energin?

När man vill att abolut allt bara ska flyta på så går allt åt helvete.
Jävla helvetesjacka.
Jag blir galen.
Fick utbrott och höll på att börja gråta.
Fick utbrott och skrattade när Julia inte visste var riksdagen låg.
Så det gick på något sätt jämnt ut.
Tillbaka på jobbet.
Stressen kommer krypandes.
Hatar det.

true blood flippar ur.
trist.

Ibland blir jag förbannad.
Det blev jag idag när jag fick reda på en sak.
En sak som är ganska väsentlig att veta.
Eller väldigt väsentlig.
Hela förra helgen på kursen och även denna har passerat medan jag och Saxen har varit lite extra övervakade.
Utan att veta om det.
Vi var tydligen IL.
Vad är IL då?
Jo. Icke lämpliga för vidare kurser inom sjövärnskåren.
Kunde de inte sagt det lite tidigare så hade jag inte lagt ner så mycket tid.
Befäl som inte vågar stå för de tycker.
Och inte informerar.
Usch.
Sitter här och är småbitter.
Kurs även nästa helg. Radar.
Inte mycket fritid här i livet nej.

Snoret har tagit makten över min näsa.
Orkar inte bli sjuk.
Kom på att det kommer bli jobbigt att vara borta tio dagar från skolan när man missar mycket bara under en dag.

Grejen med att vara kulturell är att det är svårt som jag tidigare sa.
Det är inte bara svårt utan jävligt svårt.
Har svårt att se sofistikerad ut bland endast 40+ människor.
Svårt att se alla kulturella södernissar med färgglada strumpor, som försöker så hårt men ändå bara ser fel ut, utan att skratta.
Svårt att förstå pjäsen.
Svårt att inte bara fnittra åt sexskämten och inte åt resten.
Jag är helt enkelt inte gjord för att tänka djupt.
Förstod absolut ingenting av teatern.
Tror jag. Om det nu fanns någon himla bra förklaring till allt.
Eller så är bara förklaringen Ingemar Bergman.
Och då finns det ju ingen förklaring utan det är bara bäst ändå.
Bäst är är ändå Jonas Karlsson som spelar huvudrollen.
Han är så mysig.
Men det var teater med endast två personer på scen i två timmar.
Och då kan han omöjligt vara så mysig som han brukar.
Scener ur ett äktenskap rekommenderas till dom som ser sig själva som kulturella på riktigt.
Inte som jag. Som bara är på låtsas.

det går inte det här.
sitter obekvämt gör jag också
rumpan har somnat och ögat gör ont.

Blir galen när saker inte går som jag vill.
När tillochmed mitt sinnessjuka tålamod sätts på prov.
Sidor som försvinner och inte kan hittas.
Fel sidor som skrivs ut.
Skrivare som krånglar.
Ja, du förstår.

Idag dog min älskade mp3 från tidernas begynnelse.
Den badade i vatten i min gymväska.
Den gick inte att återuppliva trots helhjärtade försök.
Min mp3 som varit med ända sen jag började skolan i vaxholm.
Kommer ihåg när mamma kom hem med den som en du-är-duktig-och-åker-så-långt-till-skolan-så-här-får-du-den-här-så-resan-blir-lite-roligare present.
256 mb. Endast mp3-format och wma.
Nu måste jag köpa en ny.
Jag är ledsen.
Funderar på att behålla den som en framtida antik pryl.

Ogillar när mamma alltid ska äta upp det sista när jag har bakat.
Min monstergoda-mega-sockriga-kladdkakebakelse är borta.
Mamma tröstade med en bit choklad.
Som om det skulle hjälpa.

Stockholm blir totalt lamslagen utan tunnelbana. Utan tunnelbanan är vi inte ett skit.
Stockholm är Sveriges huvudstad och vet fortfarande inte hur man gör när det blir löv på spåren om hösten eller hur man sätter in ersättningsbussar på mindre än två timmar.
Det är nog bara Stockholm som kan lyckas med det utan att någon blir egentligt förvånad.
Är nåt störst bäst och vackrast så kan man komma undan med mycket.

Oftast är jag den som är mest positiv till SL:s lokaltrafik här i stockholm.
Utan den skulle jag inte kunna leva.
Jag spenderar en hel del tid på deras bussar och tåg varje vecka.
Att jag kan typ varenda busstidtabell säger väl också ganska mycket.
Idag skulle jag spela tennis i Alvik.
Svarta skyltar vid Slussen, rökutveckling. Ingen tunnelbanetrafik i hela innerstaden.
Vad räknas då till innerstad?
Spärr-mannen sa åk till Odenplan med tvåan. 40 minuter och en smockad buss senare var jag vid odenplan.
Gick det någon tunnelbana där? Nej.
Gick det någon tunnelbana från Fridhemsplan? Nej.
Jag tog mitt bittra humör och mig själv tillbaka till slussen.
40 minuter senare och en smockad buss var jag vid slussen igen.
Tvåan måste vara den långsammaste bussen i hela innerstaden.
Och svettigaste. Jag behöver ingen träning idag. Har redan svettats ut det som behövs.
Tack SL för okunniga tunnelbyggare som har satt eld på halva nybygget på blåa linjen.
Tack verkligen. Hur fan ska jag kunna ta mig till jobbet i tid?