DET VAR SÅ VACKERT

Begravnigen var så fin.
Och jag grät.
Hulkade som ett barn.
Olivia sjöng Så Skimrande Var Aldrig Havet.
Acapella.
Det var vackert.
Koncentrerade mig på att andas ljudlöst.
La en vit ros på den den vita kistan.
Fick morfars rundmössa.
Den pryder nu min vita hylla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0