VI TVÅ, SJUTTON ÅR

Håkan Hellström är en artist på alla vis.
Man behöver inte ens se honom för att ha den rätta känslan inne.
Någonstans längst bak stog jag och Karlsta och trängdes i den härliga värmen.
Jag beundrade spelglädjen. Den enorma sådana. Kändes som om det var sista spelningen någonsin.
Ett vackert avslut med en pianist och en håkan på scen.
Vi Två, Sjutton År. Vilka minnen den väcker.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0